Frankrike är ett fantastiskt land med diskussioner i stort och i smått, alla har en åsikt, ingen är överens, alla är säkra på att deras syn är den rätta. En utmaning för mig som kommer från samsynens, kompromissernas och mellanmjölkens förlovade land Sverige. Jag börjar mer och mer gilla fransmännens härliga motstånd mot allt och alla.
”Comment voulez-vous gouverner un pays où il existe 258 variétés de fromage ? Général Charles De Gaulle » Hur skall man kunna regera ett land som har 258 olika ostsorter?
Varje fransman har sin uppfattning vad som är bra eller inte bra, därför skapar man sina egna ostar och har en klar åsikt varför den är den bästa. Svårt att styra ett sådant folk.
Man är emot mycket i detta land; automatisk avläsning av elförbrukning (Linky), sänkta hastighetsbegränsningar till 80 km/h, man fortsätter att strejka på SNCF fastän lagen är antagen, man protesterar mot radiomaster, man protestera mot att skatt skall dras vid källan, man strejkar så fort det finns tillfälle, man strejkar när man blir uppsagd, man strejkar när företaget utlokaliserar arbete, man protesterar i allmänhet då man känner sig pådyvlad något.
Jag lyssnar en del på radio och diskussionerna går höga i Les Grand Gueules (Storkäftarna) eller hos Eric Brunet, båda på RMC. Det som frapperar en är att man argumenterar högljutt, använder alla retoriska knep, man är osams, man skriker, man ringer i gonggong för att lugna ned deltagarna, man konstaterar att man är oeniga, men debatten fortsätter. I Sverige får var och en tala till punkt, man avbryter inte, man får utveckla sitt resonemang in absurdum, man ställer inte följdfrågor. Var och en pratar i sin ”bubbla”. Här är debatten som champagne, en konstart, det bubblar, den skall sköljas ned med varsamhet och man värnar om debatten som konstart.
Här respekterar man ”motståndaren”, man kan avsluta och säga, ”den killen var påläst, han argumenterade bra, diskussionen var på en bra nivå, hans retorik var intressant, men jag delar inte hans slutsatser.
Det är underbart med kulturella skillnader
Jag kommer ihåg när man ville införa obligatoriskt halvljus på bilar under dagtid, som i många andra länder i Europa (motorcyklar hade det redan). Vad hände då? Jo många opponerade sig, i synnerhet motorcyklisterna, som demonstrerade. Man menade att man kunde förväxla mötande bilar med motorcyklar, vilket uppenbarligen ansågs som ett stort problem…. (???!!!)