Söndag kväll var det en intervju med Frankrikes President Macron och två mycket kända skjutjärnsjournalister, Edwy Penel och Jean-Jaques Bourdin. En intervju som kommer att gå till historien och användas i framtiden på journalisthögskolor i undervisningssyfte.
Historiskt har journalister haft en mycket underdånig attityd gentemot Presidenten. Frågorna har varit kända innan intervjun, frågorna har inte varit för svåra, presidenten har fått tala till punkt, det har varit som ett majestät talar till folket. Journalisterna har inordnat sig i detta förhållande. Detta är historia idag, igår var det mer som en boxningsmatch. Det var mer som en hetsig debatt än en intervju. Man hade lagt bort både det hövliga, slipsarna och de vanliga frågorna.
Presidenten angreps för allt han har genomfört eller håller på att genomföra, frågorna var tom mycket insinuerande som Macron reagerade kraftigt mot och uttryckte detta tydligt.
Vad kan man dra för slutsatser av gårdagens intervju? Journalisterna försökte att hitta svagheterna och varför många är upprörda i Frankrike idag, Macron försökte förklara sammanhangen och vad han har för långsiktig strategi. Det som är helt tydligt är att Macron har en mycket tydlig idé vad som behöver förändras och även i vilken ordning. Han gav inga konkreta svar, han har som idé att förändring skall ske genom förhandling och att alla parter skall vara delaktiga i framtagande av besluten. Det betyder inte att alla får igenom sin vilja, då blir det ingen förändring.
Det paradoxala är att fransmännen önskar tydliga svar från landets President och att denna skall fixa alla problem. Om Macron ger konkreta svar så går det ut på att förändra nuvarande regelverk och då strejkar de drabbade. Fransmännen älskar revolutioner men hatar förändring.
Han verkar driva landet mer som ett företag, en tydlig strategi, en tydlig handlingsplan, tydliga leveransdatum. De stora frågorna som behöver förändras har en tydlig tidsplan.
Macron är nog den minst populära presidenten, bara 42 % tycker att han gör ett bra arbete. Han verkar inte bry sig speciellt mycket om opinionssiffror, han vet att han blir impopulär genom att förändra samhället. Han ser fram mot att hans förändringsarbete skall leda till att Frankrike får en tillväxt och att arbetslösheten minskar till Europeiska nivåer som ger utrymme till att ta hand om sjuka, skola och löneökningar. Då kommer han att bli populär.
Han är också omtalad för sin arbetskapacitet och att han är totalt orädd för att säga sanningen, som han uppfattar den, och driva förändringar efter sin övertygelse.
Han är en annorlunda President, det är nog alla överens om. Om man gillar eller ogillar honom beror nog på politiska övertygelser.