I Sverige råder fredsplikt då avtalen gäller mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det är endast under avtalsförhandlingen som strejkrätt råder. Detta avtal kom till stånd genom Saltsjöbadsavtalet efter kriget pga. de många strejkerna.
I Frankrike har man rätt att strejka då man anser att det är befogat. Strejkerna är vanligt förekommande och idag pågår 15 strejker på nationell nivå enligt ”C’est la Grève”, www.cestlagreve.fr.
I Frankrike är de få som är organiserade i fackliga organisationer, det är bara ca 8 %. Det är det tredje minst organiserade landet enligt en rapport från OECD. Men kallar man till strejk så blir anslutningen betydande även av de som inte är med i facken.
I motsats till Sverige har man inga stora strejkkassor i Frankrike, det är de strejkande som får betala strejken i de flesta fall. Det finns 5 stora förbund som har en större tyngd och status, CFE-CGC, CFDT, CFTC, CGT och CGT-FO. Det finns ytterligare 4 förbund med en annan förhandlingsstatus, allt som allt räknar man med ca 9 förbund.
Endast ett förbund har en strejkkassa, CFDT, de förfogar över ca 125 miljoner Euro i strejkkassa och garanterar att de strejkande får cirka minimilön (SMIC), det vill säga 1 188 € netto i månaden. Man har en karensdag.
I det privata minskar lönen proportionellt med antalet strejkande timmar.
För de offentligt anställda avräknas 1/30 av lönen vid strejk. Vid strejk mer än 4 timmar avräknas m.a.o. en dag, mindre än fyra timmar avräknas en halvdag. En betydligt fördelaktigare beräkning för de offentligt anställda, normalt arbetar man 22-23 dagar per månad.
Tidigare kunde man förhandla om hur man skulle hantera de dagar man inte arbetade med arbetsgivaren. Man kunde ta en del strejkdagar som semester, eller ta ut kompdagar, alternativt att man drog de dagar som strejken pågått under en längre tid för att minska den ekonomiska smällen för de strejkande. Det var en punkt som hanterades vid slutförhandlingen innan man avblåste strejken mellan parterna. Idag är det tuffare och man är inte längre lika ”snäll”. Det är i princip bara bland de privatanställda som man idag kan diskutera denna punkt.
Arbetsgivaren har rätt till att lockouta de anställda vid strejk och det händer inom det privata näringslivet. Inom den offentliga förvaltningen har det aldrig hänt att man lockoutat anställda när strejk pågår.
Man har en insamling igång på nätet för de strejkande järnvägsarbetarna, idag har man samlat in 1 miljon euro och det är drygt 25 000 givare. Det räcker inte långt när det är ca 25 -40 000 personer som strejkar varje dag.
För facken söker man nog en lösning på hur man skall komma ur denna konflikt, Regeringen har ingen avsikt att ändra sig. Det blir nog den ekonomiska verkligheten för de strejkande som gör att strejken får en lösning.
En frågeställning som skall diskuteras och som kan få strejken att avblåsas, gäller hur SNCF´s enorma skuld på 45 miljarder Euro hanteras när man blir konkurrensutsatt. Möte äger rum den 7 maj med regeringen och man är positiv att lösa frågan. Facken önskar konkreta svar på hur mycket som skall försvinna av denna skuld. Hittar parterna en lösning så kan nog strejken få ett avslut, om inte kommer den att fortsätta ett bra tag till. Regeringens problem är att om man övertar skulden så påverkar det budgetunderskottet och här måste man finna en lösning.